Glädjen när musikintresset går i arv

Samtidigt som det är skrämmande hur fort tiden går och hur snabbt sonen växer så är varje år en väldigt spännande och rolig fas. Visst har småbarnsåren varit tuffa, men dom har också haft en otrolig charm. Det är så häftigt att se en så stor personlighet växa fram och hur han nu som 8 åring börjar hitta sina favoritintressen och hobbys. Något jag är extra glad för är att han har fått upp ögonen för att spela instrument. Kanske har det med att göra att jag själv alltid varit väldigt musikintresserad och spelat flertalet timmar på min gamla gitarr som den senaste tiden mest stått och samlat damm i hörnet. Men det verkar som att det blir ändring på det nu när pojken vill börja lära sig att spela.

Gitarrbus 1 med välkända låtar

Jag tänker faktiskt att jag själv skall försöka lära honom istället för att sätta honom i gitarrskola, det är ju bara roligt från mitt håll att själv få spela lite igen. Till hjälp har jag tänkt köpa lite roliga lättspelade notböcker och har spanat in Gitarrbus 1 bok och CD som innehåller en massa låtar som han troligtvis känner igen och inte är för svåra att lära sig. CD är ju riktigt bra att det medföljer också då han kan försöka lära sig och spela även om jag inte är hemma.

Gitarrbus är ju en serie av notböcker så skulle första boken vara ett vinnande koncept finns det fler att köpa till.

Men en egen gitarr, det får han vänta med något år till. Min gamla trotjänare fungerar alldeles utmärkt till att utforska om detta är ett bestående intresse eller inte. Vem vet, kanske är det min son som fyller globen med sin gitarr om några år! Då hoppas jag att pappa får vara med och dra ett ackord, i alla fall i mellanakten.